Redan när bilen var en ny företeelse i Sverige kunde det gå för fort. Det där med fart tycks vara något som tjusat oss i alla tider.

Den 31 maj år 1900 skrevs det historia i Stockholms polisdomstol. Då dömdes nämligen Sveriges första fartdåre, bokhandlaren Carl Oscar Henning Forslund, till 15 kronor i böter för fortkörning.

Forslund kom farande på Strandvägen i Stockholm med sin franska skapelse Leon Bollee Voiturette när en poliskonstapel Karlsson tyckte att det gick alldeles för fort.

Han skrek till Forslund med myndig stämma att stanna, men Forslund reagerade inte varvid Karlsson sprang ifatt (!) ekipaget, tog tag i Forslunds jacka för att få stopp på den ”vådliga framfarten”.

Det fanns visserligen inte några fastställda hastighetsgränser ännu, men rätten lyssnade ändå på polisen som ansåg att framförde sitt fordon ”i den starkaste fart så att annan deraf kunde skadas”.

Bokhållaren Carl Oscar Henning Forslund med passagerare. Foto: Tekniska museet

Bokhållaren Carl Oscar Henning Forslund med passagerare. Foto: Tekniska museet.

Ni kan läsa hela rapporten i original via den här länken (pdf), eller så får ni den renskriven här:

Konstapeln nr. 304 Carlsson har rapporterat att bokhållaren Carl Oscar Henning Forslund, som bor i huset no 26 Nybrohamnen och är anställd hos velocipedaktiebolaget Frykberg i huset no 1. Birger jarlsgatan, fredagen den 18 dennes deles kl. 1/2 11 tiden e.m. med en automobildroska hvari förutom Forslund som var förare, befann sig två åkande färdades å Strandvägens norra körbana från Djurgårdsbron till Nybroplan, och dels k. 12:30 samma natt samma väg tillbaka till troligen Banérgatan, å hvilken han svängde in vid båda tillfällena framdrifvande autmobilen i den starkaste fart så att annan deraf kunde skadas, och utan det ringaste bry sig konstapelns vid båda tillfällena till Forslund gifvna tillrop att ej köra så fort.

Så småningom införde man fastställda hastighetsgränser och till att börja med var de 20 km i timmen inne i Stockholm utom på vissa gator som polisen ansåg extra farliga där gränsen sattes till 10 km i timmen.

Nu ska man kanske komma ihåg att det vid den här tiden absolut vanligaste fordonet var en hästdroska och att hästarna kanske inte var så vana vid dessa konstiga, bullrande saker som kom farande.

Fartvidunder - Léon Bollée voiturette Tri-Car - Foto: Wikipedia

Fartvidunder – Léon Bollée voiturette Tri-Car – Foto: Wikipedia

Bokhandlare Forslund berättade själv följande i en tidning:

”Det här hände 1900. Vi hade ätit supé på Riche och efteråt ville mina vänner åka Strandvägen fram. Gatan var tom och bilen gick för fullt. Det vill säga motorn hade bara två lägen, full fart eller motorstopp. Då kom polisen och påstod att jag körde för fort. Till historien hör att han sprang i kapp mig och stoppade bilen. Det fanns ingen lag om hastighet, men polisen ansåg att man inte fick köra ”i sken”. Skritt, 6 km/tim var tillåtet. Rätten ansåg emellertid att det gått för fort ”att annan därav skada tagit kunnat” och så blev det 15 kronors böter. Jag har stämningen kvar ännu och jag är säker om att det är de första böterna för fortkörning i Sverige.”

Nu kanske beloppet 15 kronor inte låter så hårresande, men det motsvarade i alla fall ungefär 800 kronor i dagens värde. Å andra sidan hade man råd med ett motorfordon år 1900 så hade man nog råd med dessa böter.

Det var bättre förr 🙂

 

Källor:
Stockholmskällan
SVD

Dela: Facebooktwittergoogle_pluspinterestlinkedinmail  Följ: Facebookrss